Onsdag 8. august kl. 16:30
Sted: Løvhaugfjøset
Pris: 150,- (inkludert i festivalpass) 
Varighet: ca. 45 minutt

Bonusforestilling til Kalottspel!

Det siste året har Carin Ehelmsdotter bodd i Målselv. Hun kommer opprinnelig fra nordsverige, men kjenner Kalottspel via sin lidenskap for folkemusikk og folkedans. Lenge så det ut til at hun skulle forlate bygda innen årets festival skulle gå av stabelen, men heldigvis ble det forandring i planene! Carin har en unik evne til å formidle historier og sang, og når muligheten for å få henne og makkeren Anna Nordesjö til å dele sin musikalske fortelling om den sterke kvinnen ”Adak-Ulla” dukka opp, måtte vi bare gripe sjansen!

Hvordan var det å være suksessrik nybygger, mor, ”hestkar” og aktiv i samfunnet i en tid da kvinnens rolle i stor grad var forventet å ta plass i hjemmet? Dette er noe av det forestillingen til Carin og Anna tar for seg. Historien om Adak- Ulla handler om en kvinne som setter dype spor ved å utfordre og å bane vei for seg selv og sine etterkommere. Gjennom fortellerstemmen, gitaren, fela og bevegelsen formidler Carin og Anna denne fascinerende historien om den sagnomsuste Adak- Ulla. Velkommen til et unikt fortellerteater i Løvhaugfjøset! 

Dette er det musikerne selv skriver om forestillinga: 

I Södra Lappland, 12 mil norr om Lycksele, ligger byn Adak. Under gruvepokens glansdagar bodde uppemot 800 personer i Adakbygden. Efter gruvnedläggningar i mitten av 1970-talet flyttade många från bygden och i Adak bor nu knappt 200 personer.

Byns umesamiska namn Addakke sägs komma efter den same som antas ha haft sitt sommarviste, långt före gruvbrytningen, kring de två sjöarna som är belägna nära byn.

Två av de personer som får anses vara ursprunget till många av de släkten som kom att leva och bo i och omkring Adak är Jarni Asp och hans hustru Ulrika Lovisa Anderdotter-Asp. Ulrika och hennes man drev gården Asplunda med stor framgång och detta var till stor del Ulrikas förtjänst. Men det var en framgång som hon också fick betala för, då både avundsjukan och missunnsamheten gentemot henne var stor.

En kvinna, speciellt vid den här tiden, skulle veta sin plats; men Ulrika utmanade samhällets struktur på alla plan. Hon utmanade den manliga sysslan att köra hästforor/varuslädar till bl.a. Mo i Rana. Ett arbete, hon som kvinna vid denna tid, var tämligen ensam att göra och som ansågs vara ytterst opassande.

Ulrika var en människa, med en okuvlig vilja att hela tiden vilja mer, se mer och inte låta sig hindras av begränsningar. Hos henne fanns en stark vilja hos henne att värna och beskydda inte bara de sina utan även andra människor i sin närhet.

Men nog måste väl det även hos henne funnits tvivel, sorg, misströstan! Hur orkade hon stå emot samtidens syn, förtal och elaka tungor? Hur bar hon sig åt för att lägga allt detta åt sidan och gå vidare? För vidare - det gick hon!

Ulrika blev under sin levnad känd, vida omkring, som ”Adak-Ulla” och otaliga är berättelserna om henne och om hennes styrka och driftighet.

Vi vill med ord och ton gestalta en kvinna vars livsgärning har gett eko ända fram till idag. Utan henne hade byn Adak inte blivit vad den kom att bli. Berättelsen handlar till största delen om Ulrika/Adak-Ulla, men att även de efterkommande får sin plats i historien faller sig helt naturligt och självklart.